När vi kom till platsen såg vi direkt svanungen vi fått larm om samma dag. Hon hade en fiskelina runt ena vingen och kroppen samt runt näbben och även in i näbben. Vi befarade det värsta, att hon svalt fiskelinan med krok och allt! Hon måste lidit svårt då hon inte kunde sträcka ut halsen ordentligt, linan som satt runt kroppen tog emot.

Vi måste nu fånga in henne för att se hur illa det var. Tricket var att mata svanfamiljen som hon ingick i…alla var hungriga och kom nära, men just svanungen vi ville åt höll sig på längre avstånd. Det fanns bara ett alternativ, att kasta sig ut i vattnet och fånga den. När rätt ögonblick dök upp var det ingen tvekan. Och det lyckades! Efter kort undersökning såg vi att hon måste till veterinär för röntgen. Linan som löpte ner i halsen verkade sitta fast. Resten av linorna klippte vi bort på plats.

Vi åkte till Väsby djursjukhus där veterinär Marie Jury tog emot oss. Hon konstaterade efter röntgen att den mycket riktigt svalt linan och att något klumpliknande fanns i änden, men ingen krok. Försiktigt drog hon i linan och upp kom en klump med sjögräs som satt fast i änden. Otrolig tur att det bara var det! Nu kunde svanungen Nina som vi döpte henne till få komma tillbaks till sin familj, tydligt lättad över att blivit befriad från fiskelinan!