Första hjälpen

När ett vilt djur/djurunge tas om hand bör djuret behandlas i en viss ordning för att ha störst chans att överleva.

Kontrollera (och åtgärda) livshotande förhållanden
Värme och vila
Vätskeersättning – läs mer längre ner på sidan om vätskebrist/uttorkning
Undersökning

Kontrollera och åtgärda livshotande förhållanden

Chock
Andningssvårigheter
Kraftiga blödningar
Allvarlig nedkylning

1. Chock

Den vanligaste orsaken till att omhändertagna djur dör är p g a chock. Därför måste ALLA djur omgående behandlas förebyggande mot chock och erbjudas VILA, VÄRME, TYSTNAD och MÖRKER. Låt djuret få vila i t ex en låda med lufthål i ett rumstempererat rum som är tyst.

Symtom på chock är låg kroppstemperatur, djuret känns kallt vi beröring, andningen är snabb samt pulsen är svag och snabb.

Om läppar, tunga, tandkött och ögonhinnor är bleka kan det vara tecken på chock men kan också indikera inre blödning. Andra tecken på chock kan vara kräkning, ingen kontroll på blåsa och tarm, svaghet samt medvetslöshet.

OBS! Fåglar kan ha fördröjt chockbeteendet vilket ibland visar sig först efter flera dagar!

Behandling – förebygga chock:
För att motverka och förebygga chock ska ALLA djur/djurungar först av allt få vila på en tyst, lugn, mörk, varm och trygg plats. Ej helt kolsvart, hellre dunkel plats. Förvara det chockade djuret i sin bur eller låda.

Om kroppen känns nedkyld (fåglars kroppstemperatur ligger på ca 40 grader) måste du snabbt sätta in behandling mot det. Läs mer under avsnittet om Kyla.

OBS! Om djuret är medvetslöst eller om exempelvis en fågel faller åt sidan kan du rulla ihop en liten handduk och lägga den som en hästsko så att fågeln kan ligga mer upprätt. Detsamma gäller däggdjur. Försök lägga djuret så att det kan andas ordentligt.

2. Syre

Andningssvårigheter kan uppstå om t ex något blockerar luftvägarna. Uppstött mat, slem, blod, skräp, jord m m. Försök försiktigt peta bort det som hindrar.

3. Blod

Blödningar – d v s när blodet droppar eller rinner från ett sår, inte när det stanna upp och koagulerat/stelnat. Särskilt viktigt är att kontrollera även vid till synes mindre blodförluster hos mycket små individer. En liten förlust hos ett litet djur kan vara mycket stor procentförlust. En 50 g fågelunge har en total blodvolym på ca 4,5 ml vilket innebär att en förlust på 30-35 droppar kan vara livshotande.

Behandling vid blödning:
För att stoppa en kraftig blödning krävs att du trycker något mot såret/blödningen. Om blodet sprutar är det från en pulsåder och kräver att du trycker en kompress eller liknande mot blödningen i minst 5 till 10 minuter. Om blodet flödar är det från en ven och kräver tryckpress i minst 2 minuter. Upphör inte för att se om blödningen upphört förrän du väntat ut tiden. Om blödningen ej upphört, upprepa proceduren.

4. Kyla

Tecken på nedkylning (hypotermi):

darrningar, matthet, långsamma eller minskade reaktioner vid beröring
även sänkt kroppstemperatur – fåglars normala kroppstemperatur är ca 40 grader
svagare puls, lägre blodtryck och långsammare andning

Behandling vid kraftig nedkylning: Om djuret/djurungen till exempel har hamnat i vatten och är genomblött, håll det upp och ner några sekunder så att vatten som eventuellt hamnat i lungorna kan rinna ut. Torka djuret med en handduk så gott du kan utan att stressa det. Detsamma gäller om det blivit genomblött av hårt regn eller snö. I dessa situationer kan djuret lätt bli nedkylt, särskilt om det varit utan mat under längre tid.

Att djurungar blir nerkylda när de förlorar sin mamma är ett vanligt problem och bör åtgärdas så snabbt som möjligt.

Behandling mindre djur: Se till att djuret får värme, men försiktigt! Torka djuret med en vanlig frottéhandduk. Mindre djur och djurungar kan placeras under dina egna kläder, inpå bara huden och låta det värma sig en tid. Därefter samma behandling som för större djur nedan.

Behandling större djur: Torka djuret med en frottéhandduk och linda in det i t ex en handduk eller fleecefilt och lägg det i en bur/låda med en varmvattenflaska inrullad i en handduk så att djuret inte bränner sig. Eller ställ lådan på en värmedyna alternativt använda en värmelampa. Se till att djuret har plats att flytta sig från värmen om det vill. Om djuret/djurungen inte själv kan flytta sig från värmen, måste du bevaka så att det inte blir överhettat.

OBS! Alltför snabb uppvärmning riskerar att skada djuret och försätta det i chock!

Vätskebrist – uttorkning

När djuret/djurungen vilat en stund och är så ”lugn” att den går att hantera utan att den dör av stress, måste den vägas så att dagliga mängden vätska kan räknas ut. Trots att kroppen består av så mycket som 70 % vätska kan en vätskebrist på 10-15 % vara livshotande.

Vätskebristen är den mängd vätska som ligger under kroppens normal vätskemängd. Denna mängd måste ersättas plus djurets normala dagsdos av vätska.

Är du det minsta osäker ring vårt journummer 070 227 88 87!

Det dagliga intaget hos både fåglar och däggdjur är ca 50 ml vätska per kg kroppsvikt per dygn = 5 ml/100 g/dygn.
Även om det inte finns några tecken på att djuret lider av vätskebrist bör alla skadade eller sjuka djur behandlas utifrån en vätskeförlust på upp till 5 %.
En enkel tumregel är att djur som inte lider av kraftig vätskebrist behöver ca 10 % av kroppsvikten per dygn. Räkna gram som ml.
Vätskan måste vara uppvärmd till djurets kroppstemperatur. Däggdjur 37 grader. Fåglar 40 grader.

Tecken på uttorkning

Fåglar

Tecken: Torra slemhinnor, fötter mörkare än normalt, fötter och benhuden är skrynklig/rynkig, insjunkna ögon och fågeln kan verka medtagen eller apatisk.
Test: kontrollera om bröstbenet känns vasst och tunt. Då är fågeln uttorkad.

Däggdjur

Tecken: Förlust av hudelasticitet, insjunkna ögon, pälsen matt, torra slemhinnor, tröghet, chock.
Test: huden på ett däggdjur ska vara följsam och smidig. Nyp tag i huden mellan axlarna och drag upp. Om huden lägger sig nästan omedelbart när du släpper den (mindre än 2 sek) tyder det på att djuret inte är akut uttorkat. Om huden däremot stannar kvar och mycket sakta sjunker ner är det tydligt tecken på uttorkning.

Vätskeersättning eller IRF

Istället för vatten rekommenderar vi att du ger djuret vätskeersättning vid uttorkning. Det finns att köpa på apotek, hos veterinärer och i zooaffärer. Du kan också enkelt göra din egen vätskeersättning IRF som framgångsrikt används av viltrehabiliterare världen över. Så här gör du:

1 liter vatten
1 dryg matsked (18 ml) socker, helst druvsocker alt. honung
1 dryg tesked (6 ml) salt

Koka upp under omrörning, låt svalna till 37 grader för däggdjur och ca 40 grader för fåglar.

Att ge fåglar vätskeersättning/IFR

fördela vätskan i mindre doser och ge flera gånger per dygn.
vätskan för fåglar ska hålla en temperatur på 40 grader.
småfågelungar brukar inte behöva vätskeersättning utan får vätska genom maten.
när det gäller fåglar är det viktigt att tänka på att inte spruta in lösningen direkt i munnen. Prova med att droppa vätskan lite försiktigt på näbben och se om fågeln sväljer.
mindre trädgårdsfåglar och andungar måste vätskas mycket försiktigt. Med hjälp av en pipett/liten spruta kan man droppa några droppar i taget. Ge max 3 droppar åt gången och se att fågeln sväljer. Vänta 15 min och ge ytterligare 3 droppar osv.

Att ge däggdjur vätskeersättning/IFR

fördela vätskan i mindre doser och ge flera gånger per dygn. Ge vätskan ofta under första timmen.
vissa däggdjur tar emot vätskeersättning med vanlig nappflaska eller nappspruta. Det är viktigt att de inte får ner vätska i lungorna.
vätskan för däggdjur ska hålla en temperatur på 37 grader.
ge lösningen i munnen men se till att djuret sväljer ordentligt.
”kisshjälp” eller ”avföringsstimulans” glöms ofta bort. Om djuret vätskas när blåsan är full kan det leda till urinförgiftning. Däggdjursungar, bl a ekorre och igelkott, får hjälp av sina föräldrar att tömma blåsan. De stimulerar toa/kissreflexen att komma igång genom att slicka ungen i baken. Det är viktigt att du hjälper djurungen att komma igång från början. Fukta en liten trasa eller topz och stryk den snabbt men varsamt över könsorgan och anus så sätter du igång processen.